Planering av palliativ vård

Det fanns också exempel på god vård där primärvårdsläkaren utvecklade vårdplaner, släppte onödiga mediciner och deponerade mediciner för god symptomlindring. Alla 3 patienter i åldern 81-91 år, medelålder 85 år, som dog i vanliga bostäder, fick samtal med brytpunkter, samtal gjordes med relaterade sjukvårdsplaner och breda mediciner registrerades. Diskussion Denna studie visar främst på allvarliga brister i vård i livets slutskede i en kommun med en av Sveriges äldsta befolkningar.

Det är anmärkningsvärt att de som dog i kortvariga eller speciella bostäder hade betydligt dålig planering i slutet av livet. Med bättre planering kunde många sjukhusvistelser säkert ha förhindrats, och därför behövde patienter inte dö på akutavdelningen [3, 4]. Exempel på förebyggande åtgärder är dokumenterade vårdplaner, tillgång till palliativ vårdplanering om hur man behandlar försämring i hemmet eller i bostaden, deponering av läkemedel som svarar på symptomet, dokumentation av behandlingsbegränsningar och dokumenterade samtal med patienter och släkting.

Även vid väl genomförd dokumentation och planering finns det en stor risk att detta försummas när kommunen och sjukhusen, och i vissa fall även har olika dokumentationssystem. Att en tredjedel av dem som dog i träskor fick besök av en jourbil under de sista 6 månaderna av sitt liv kan ses som dålig vårdplanering.

Att besöka en bil med en läkare kan naturligtvis ibland vara relevant för beslut om palliativ vård i slutet av livet eller någon gång för att hitta döden, även om patienten har förknippats med hemsjukvården. Ökad planering och dokumentation av förväntade dödsfall kan tvinga läkare att bestämma döden utan att behöva vara på plats. Slutsats vi behöver inte mer forskning för att räkna ut problemen med förväntade döende patienter på akutsjukhus eller i särskilda bostäder.

Det finns inte heller något behov av fler vårdplatser som behövs för förväntade döende patienter på akutsjukhus. Vi vet hur en god döende kan se ut, hur vi kan stödja nära släktingar och skapa mindre rädsla för död och vård i slutet av livet, och därför ofta mildare sorgprocesser[5]. Denna studie är en del av en förbättring där brister i vården medvetet blir synliga.

Vi måste öka medvetenheten i samhället och i vården av planering och symptomlindring när livet närmar sig sitt mål [6, 7]. Projektet ökar samarbetet mellan vårdgivare, utbildningsinsatser och insatser för att öka allmänhetens medvetenhet om palliativ vård, döende och sorg. Frågor för reflektion kring patientfall, hur kan vi erbjuda den bästa vården? Hur kan vi lära av det som inte var bra och vända kritik till förbättring?

Här är frågorna för kritisk reflektion över patientens olika fall: ska patienten gå till sjukhuset alls? På vilka grunder fanns det medicinska beslut som inte skulle gynna patienten? Hur kan Brytpunktssamtal ta bättre hand om en patient och dö bättre? Varför ordinerar läkare ett prov, trots att de talar om motsatsen? Vad motiverar dig att ta hand om att fortsätta undersöka och behandla en patient som vill dö av ålderdom och möjliga sjukdomar?

Hur de fyra medicinska principerna hanteras: att göra gott, inte orsaka smärta, att respektera självbestämmande, att agera rättvist? Varför märks inte patientens palliativa vårdbehov i specialiserad medicinsk vård? Hur är samtal med patienten inte prioriteringar? Vilka är kontrollerna om uppbrottssamtal görs och en vårdplan upprättas? Fall 1. En årig kvinna kom från ordinärt boende till akutmottagningen med en allvarlig hjärtattack och var i dåligt allmäntillstånd.

Historia av demens och kranskärlssjukdom. Under de 9 timmarna före patientens död var hon tvungen att genomgå en CT-skanning av hjärnan, en röntgenlunga, en CT-skanning av lungorna, en ultraljudsundersökning av hjärtat och flera blodprovtagning, inklusive blodgaser. Diskussionen genomfördes med angiografi i en specialiserad klinik i två fall. Patienten fick akut infarktmedicin som statiner och heparin.

Det fanns inga dokumenterade samtal med patienten eller dottern om det pågående vårdinnehållet, vad patienten hade i denna situation eller om dottern kunde vara till hjälp vid pågående vårdbeslut. Så småningom fick avdelningens sjuksköterska råd från en sjuksköterska på palliativvårdsavdelningen om att behandla patientens ångest och andfåddhet. Symptom-religiösa läkemedel infördes med läkemedel några timmar före patientens död.

Fall 2. Ett år med högt blodtryck och misstänkt mag-tarmcancer ingick i det så kallade "mobila teamet" i kommunen av ansvarig primärvårdsläkare. Under inskrivningssamtalet förklarade mannen tydligt:" Jag vill inte ha något som utvidgar mitt liv, "" Jag vill ha min döda fru." Patientens önskan om livsreducerande åtgärder vid försämring kan vara i samtalet, och möjligheten bör ges till anledning om bedömningen och beslutet.

Baserat på konversationen kan en behandlingsstrategi göras vid försämring. Information ges om möjligheten till symptomlindring och bästa möjliga stöd för både patienter och nära släktingar, inklusive relaterade förmåner. De centrala delarna av samtalet: utforska patientens förståelse av sina sjukdomar, prata om patientens tankar om vad som är viktigt nu och framåt, inklusive hopp och rädsla ge den information patienten vill ha om det förväntade sjukdomsförloppet, erbjuder patienten och relaterat stöd i beslut som inkluderar frågan om framtida vård, om det är involverat och anhörigas behov föreslår planering utifrån patientens önskemål och prioriteringar, samt din professionella bedömning, bör samtalet ha dokumenterats så att patientens önskemål och planerna sätter planerna blir kända för alla som är involverade i vården.

Den har översatts och anpassats till det svenska sammanhanget. Samtalen bygger på ett samtal där den svenska modellen tydligt visar utsikterna till hälsofrämjande. Förutom patienten och anhöriga bör den ansvariga sjuksköterskan vara involverad i att säkerställa kontinuitet. På grund av tipppunkten är det nödvändigt att ta reda på hur patienten tänker på sin sjukdom och vad han eller hon har för ytterligare försämring när det gäller vård-och omvårdnadsåtgärder.

Patienter och släktingar behöver ofta mer än ett uppbrottssamtal för att relatera till deras situation. Samtal ska dokumenteras så att patientens önskemål och planer fastställs och görs kända för alla som är involverade i vården. Enligt Socialstyrelsen är ett gapsamtal ett samtal där läkare och patienter diskuterar en position som kommer att överföras till palliativ vård i slutet av livet.

Innehållet i den löpande vården diskuteras utifrån patientens tillstånd, behov och önskemål. Således är målet att kommunicera att vården förändrar fokus: från huvudmålet att förlänga livet till att minska lidandet och förbättra livskvaliteten. Begreppet att prata om gapet har haft en betydande inverkan på svensk sjukvård, men många tycker att det är svårt att tolka i praktiken.

Samtal som utmaningar när det gäller, är ett av de förbättringsområden som Socialstyrelsen identifierade vid utvärderingen av palliativ vård 12feb6-ED5FEAE break sedel.

Nationell vårdplan för palliativ vård, NVP, är et tvär-professionellt och personcentrerat stöd för at identifiera, bedöma och bemöta en patients palliativa vårdbehov oberoende av diagnos, vårdform eller tid kvar i livet.

Komplexa sjukdomsprocesser och nya behandlingar gör att brytpunkterna inte alltid är tydliga, vilket kan göra det svårt att avgöra när ett brytsamtal ska utföras. I allmänhet uppträder dessa utmaningar ofta i slutet av sjukdomen, vilket begränsar patienternas och anhörigas förmåga att planera, förbereda och prioritera, vilket är viktigt för dem CFA5-ABSBFCB, det är viktigt att svara på patientens behov och förmågan att ta information.

Ofta är det inte en enda paus, utan en process över tiden, och därför är upprepade samtal nödvändiga. Förhandlingar att förhandlingar har högsta prioritet i Socialstyrelsens rekommendationer om palliativ vård AE81A5F6-E96A-4dec-8D9ECEFE6C. Patienten kan vid behov hänvisas till kvalificerat samtalsstöd med en Handledare eller företrädare för religiösa samfund. I detta sammanhang är Sjukhuskyrkan en värdefull partner, inte minst för att prästen och diakonen är bundna av sekretess.

Präster och diakoner kan vara värdefulla samtalare för patienter och släktingar, oavsett om de är troende. Sjukhuskyrkans personal möter människor genom att lyssna och prata och överför vid behov kontakt med företrädare för andra samhällen och religioner. För mer information om existentiella utmaningar, se Kapitel 6 existentiella aspekter. Se även Avsnitt 8. Utöka konversationen med släktingar - före och efter patientens död bör varje enhet ha som rutin att erbjuda supportsamtal och efterlevandesamtal till dem som är anslutna.

Nationell Vårdplan för Palliativ vård, NVP, är ett personcentrerat stöd för att identifiera, bedöma och åtgärda en enskild patients palliativa vårdbehov.

Särskild uppmärksamhet bör ägnas barn som släktingar. Patienten och anhöriga har ofta samma behov av kommunikation i den tidiga palliativa fasen. Patienten kanske vill skydda sina släktingar från att bry sig om framtiden, men det kan också finnas skuldkänslor och skam att de är allvarligt sjuka 4fdbcc0c-8ec9ba 8cef36ce-7cabf ibland kan en tredje part lindra patienten och släktingar för att höja dessa utsikter tillsammans.

Behovet av konversation skiljer sig ofta mot slutet av sjukdomen, eftersom patienten går till sin död, medan den relativa måste förbereda och följa patienten genom död och död och sedan leva utan patienten 8cef36ce - 7cabf patienten, som tidigare nämnts, har rätt till konfidentialitet även med avseende på dem släkting. Klinisk erfarenhet säger att det är en fördel för båda parter om alla deltagare har tillgång till samma information, men det är inte alltid möjligt.Vårdpersonal kan dock alltid träffa anhöriga utifrån deras unika situation och behålla fokus på deras behov och perspektiv.

I ett senare skede, när döden är nära, är det viktigt att släktingar får den information de behöver för att kunna säga adjö. Palliativ vård fortsätter även efter döden, tar hand om den avlidne och erbjuder relaterade överlevande och stöd till DaeAd9-Ae0da6b, de flesta vänder sig till familj och vänner för att få det nödvändiga stödet i sorg.

Andra behöver mer stöd och kan dra nytta av att prata med någon som har tagit hand om den avlidne nyligen. Vissa behöver ytterligare stöd från en kurator, psykolog, andlig eller religiös representant. Expandera bara den nära showen. Du kan klicka på plussymbolen för att vika in texttexten enligt motsvarande fältfält eller underuppgift.

Ja, Visa bara rekommendationerna.